Jetlagg

Jag kommer mycket väl ihåg sommaren 2005. Varenda gång jag loggade in på internet så hoppades jag att jag skulle läsa att violinisten från Biela var klar för mitt kära Milan. Dagarna gick och oron bara växte att ledningen skulle göra det dem hade gjort ett flertal gånger de senaste åren. Förlora en het och eftertraktad spelare till toppkonkurrenterna.
United,Real Madrid och Juventus ryktades det mycket om förutom Milan. Gilardino som efter sina 50 mål på 2 säsonger i Parma, och det var inte vilka mål som helst. 3 av hans mål rankades av Eurosport bland dem 50 vackraste under säsongen. Inte många spelare som kan skryta med det.

Så jag tillsammans med alla andra Milan fans hoppades väldigt mycket samtidigt som känslan fanns där att nån jävla pissklubb skulle komma o värva honom mitt framför ögonen på oss.
Dagarna gick o det var dags för mig att åka ner till hemlandet på semester. Vi körde bil ner dit. Det var min tur att köra när vi hade passerat halva Tyskland. Jag körde ändå ner till Tjeckien innan vi skulle ta en paus så vi kunde äta lite.
Precis när jag steg ut ur bilen så tog jag mobilen för o se om jag hade fått nått sms. Jag såg att Emil hade skickat ett sms.
Han skrev bara så här. " Vi går nu officiellt ut med att värvningen av Alberto Gilardino är klar. Han kostade 24 miljoner euro så vi får tacka Silvio Berlusconi för denna ekonomiska uppoffring." Orden var från Galliani. Silvios högra hand.
Fy fan vad glad jag blev. Det var som att få ett sms från en tjej man velat ha länge. Hela semestern påverkades positivt.

Förväntningarna var stora för Gilardino som av Parmafansen kallades för Gilagoal.
Men säsongen gick o trots att han gjort 17 mål på sin första säsong i världens mest framgångsrika klubb så fick man försvara honom nästan varje dag. Speciellt kompisarna tyckte att han var för jävla värdelös. Men jag försvarade honom varje gång, för att jag trodde verkligen att han skulle explodera både målmässigt och spelmässigt så fort han blivit lite varm i kläderna.
Men ännu en säsong gick där han totalt misslyckades. Cykelsparkarna från Parmatiden var ett minne blott. Hoppet för Gilardino försvann när han inte kunde ta emot en passning utan att den hamnade 3 meter ifrån. Han fortsatte skämma ut sig när han mot Celtic valde att slänga sig 10 sekunder efter själva närkampen med Boruc. 2000-talets mest pinsamma filmning var nu ett faktum. Nu var tålamodet slut för violinisten från Biela. Lika mycket som Milan fansen längtade till att han skulle skriva på sommaren 2005. Lika mycket längtade dem till att han skulle lämna sommaren 2008. Från att älska honom till att hata honom på 3 år.

Jag gillar Gilardino och jag tror verkligen han lyckas under Prandellis trygga famn. Hittar han bara sig själv igen så tror jag han blir den skyttekung han en gång var.

100 miljoner för Oliveira och 140 miljoner för Gila. 240 miljoner i kassan.
Nu är det dags för Galliani och Co att börja agera, polera flinten kan ni göra under pensionen....................


                              Violinisten från Biela